Jag är ju en väldigt romantisk person, och tyvärr är alla inte likadana och det får man acceptera.
Men jag kan ju inte låta bli att småle till folk som skriver öppet på facebook hur mycket dom älskar varandra,
eller personer som ställer sig på en allmän plats och ber om personens hand.
Jag kan ofta dagdrömma mig bort till en sån plats där jag står och mannen i mitt liv gör samma sak,
men det kommer ju inte hända, men jag är bara glad att mannen i mitt liv finns där.
Jag är så oerhört lycklig över att jag äntligen fått min drömprins och mina vänner pratar mycket om hur dom funderat på när jag skulle ge upp.
OCH svaret var aldrig; för jag fick så mycket mer än någon utomstående kunde se. Annars hade jag gett upp för länge sen.
När jag hamnar på ett bröllop så kan jag inte låta bli att gråta hysteriskt, inte för att jag är avundsjuk utan för jag tar upp alla människors känslor i rummet,
och blir bara så överöst av all kärlek och lycka att det bubblar över. Patetiskt? Kanske kan ses som de, men nej.
Naket och ärligt är vad jag tycker att det är.
Något jag också blir väldigt rörd över är när folk gör ett överraskningskalas till sin pojkvän/flickvän eller bara vän.
Jag vet att en kompis försökte fixa det för mig för något år sedan, men misslyckades för ingen hade tid (?)..
Men hon delade hela dagen med mig, och den dagen kan jag gå tillbaka till och bara njuta av, någon som ger hela sin fritid för att spendera den med mig.
Ett riktigt hjärtligt ögonblick, och alla som följde med mig ut och åt på kvällen; kärlek till er alla.
Det mest romantiska ögonblicket i mitt liv med Jonas var när vi stod på promenadbron mellan ishallen och skolan i Malung, och det blåste satan ute.
Vi stod högst upp och jag fick höra sådana vackra ord så jag kunde inte låta bli att fälla en tår av lycka.
Då pirrade det till fruktansvärt mycket i magen och hjärtat rusade iväg i dubbelvolter.
Den känslan jag fick då önskar jag att jag kunde förmedla i text, men jag kan nog inte det.
Har någon av er som läser min blogg varit så kär som jag är så vet ni vad jag menar,
men ni stackare som inte varit det än: ni har något fantastiskt som väntar er.
