From mars 2016

Säsongsavslut o kärlek

Vissa har valt att lämna Sälen tidigare, något som jag trodde skulle vara mindre svårt än det var. Att säga hejdå till en person som Amanda är svårt, man vet att personen satt sig i hjärtat och att man troligtvis aldrig mer kommer ses. Det är sorligt. Jag klickade med henne första dagen hon klev innanför dörren på concept, sedan dess har hon med sin energi fyllt mig med mycket positivt energi. En energi som jag kommer sakna något enormt

När jag insåg att: nu är det hejdå på riktigt då kunde jag inte hålla mina känslor inuti längre. Vissa människor tar en plats i hjärtat mer än vad man tror. 

  
Men som tur är.. Har jag Kodjo, min lilla prins som inte kommer lämna mig utan kommer förgylla mitt liv i minst (förhoppningsvis) 14 år till. Detta är en bild ifrån igår när vi myste till tvn. 


Nåväl, All kärlek folket.

Glöm dina bekymmer för imorgon kommer nya

Jag håller på att lägga två pussel, ett har en person kastat på golvet när jag endast hade en bit kvar och det andra ligger halvfullt på bordet och jag vet inte om jag orkar bry mig att göra det fullt. Vet inte om jag är redo att börja om med det nya? Eller fortsätta med det fula motivet som verkar bli på det andra pusslet. 

  
Tänk om inte personen hade slagit ner mitt första pussel, då hade allt känts mycket lättare. Återigen – ångest.

Dagar

  Dagar blir till månader och månader till år. Livet går så fort. Förhoppningsvis lyckas man med allt man vill innan livet säger stopp. 
Det hade varit skönt med en resa till värmen, men jag har inte hjärta till det nu när jag har Kodjo. Men solenergi vore något nyttigt att fylla på med. Håll tummarna för en bra sommar! 

Arken

  Arken la precis ut att deras sida skulle försvinna, så jag laddade ner denna bild på Kodjo 9-10 veckor från deras sida. Hur liten kunde man få vara? Och hur kunde den här lilla skiten bli en sån snäll hund? Mjuk uppfostran? Ja jag varit en väldigt snäll matte, och det passar mig utmärkt. För jag behöver inte ta i för att han ska lyssna på mig, räcker att grymta till. Men nu är det väldigt sällan behöver bli arg. Vem kan bli det när han ligger o stirrar i soffan såhär? 

  

Förkylning 

  
I fredags körde jag runt på den här killen, han körde andra sträckan på stafettvasan. Tror att det var mina kalla fötter som gjorde mig jätteförkyld. Varit hemma från jobbet i några dagar nu, och hoppas på att energin är med mig imorgon! 

Idag har jag iaf haft en ledig dag med Jonis, han behövde en sån dag som min förkylning krävde – en kojdag med seriemarathon. Alldeles lagom mycket gjort (alltså inget alls)

Förkylningen är ju inte direkt botad, men jag kan inte vara hemma bara för att näsan rinner.. Utan när man ligger däckad o bara sover – då är man sjuk. Oavsett vad termometern visar. Hade 1 grad högre än jag brukar men skulle aldrig kalla det feber. Så imorgon skakar vi av oss förkylningen och åker på jobb. Ska jobba tre dagar för att sedan få tre dagar tillsammans med min saknade sambo, känns som vi knappt setts under ett par veckor! Så denna dag o förra fredagen behövde både jag och han. 

Ett trasigt hål och huvudbry

Återigen går jag runt med huvudbry, magen värker av all ångest. Det löser sig alltid tillslut, men hjärtat svider och magen har inga snälla fjärilar. 

Jag pratar naturligtvis om ångesten över arbetslösheten, den kommer krypande som en gammal vän som vänt en ryggen. Man vill gärna springa ifrån den så fort det går, men någon kastar ett lasso och fångar in mig hur snabbt jag än springer. 

Är det så här livet ska vara? 27 år gammal, och säsongare. Konstant ångest över att snart kommer våren/hösten, aldrig kunna ta en ledig semestervecka med familjemedlemmar. Ett året runt jobb, det vore något fantastiskt. Något jag så länge drömt om. Vid varje arbetsintervju så är det mitt mål. 2018 har 10 år gått, två år kvar. Tre år kvar tills jag blir 30. 

Jag vet vad jag vill göra. Det enda jag kan göra är att leva på hoppet. Jag får inte ge upp, men hur länge orkar man leva så här ovist? 

  

Födelsedagar

Tänk att födelsedagar som vuxen är precis som vilken annan dag som helst. Enda skillnaden är att över 100 personer skriver på ens logg på Facebook. Det blir färre presenter för varje år, och mindre tårtgäster. Sen kan ju allt bero på tiden man fyller år, men det är ganska tråkigt att fylla år. 

Men det är ju likadant med alla hjärtans dag, julafton o påsk, man kan inte njuta av de ”högtider” som man kunde när man var ung och hade noll krav på sig själv. 

Nu ska man jobba och slita, så pass så man glömmer bort vilken dag/vecka/år det är. 

Jag citerar en klok Caroline: man är lite extra känslig på sin födelsedag. Och jag kan inte annat än hålla med. 

Stort behov av en lång kram, en sån där lite hård och med en extra krydda av kärlek. Tur vi är duktiga på att kramas på jobbet – ska ju dit imorgon kl 10 :)