From september 2017

Världens bästa Sandra

FullSizeRender

 

Tänk att den här kvinnan skulle bli av dom mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Det trodde jag inte, absolut inte. Varför det vet båda jag och Sandra om. Men förra året så jobbade jag och Sandra ihop på Vasacenter, vi jobbade inte dagligen ihop men när vi väl kunde få chansen till det så märkte jag att vi var mer lika än jag trott och att hon var en fantastisk människa.

Idag är hon min närmsta vän, alla kategorier. En person jag berättar ALLT för, som jag vågar tro att aldrig skulle hugga mig i ryggen. Det kanske är orättvist att säga att hon är bäst, men tyvärr. Hon är det. Med Sandra är det okomplicerat och äkta, inget påklistrad och påtvingat.

Jag behöver människor i mitt liv som inte kräver så mycket, som förstår att man kan vara helt död efter en arbetsvecka! Vi vet vart vi har varandra, oavsett om vi hörs varje dag eller en gång i veckan. När vi ses (även om det kan vara över en månad sedan) så är det helt okomplicerat, vi pratar på och tiden bara rinner iväg.

Hon är extremt viktig i mitt liv.
Tack för du steg in i mitt liv Sandra. 

 

Vem är jag?

Jag vill börja att poängtera att jag inte är världsbäst på att skriva en ansökan till ett jobb MEN, det finns ju många små medel som gör att man står ut mot mängden..

 

Just nu sitter jag och min sambo med ansökningarna inför vintersäsongen 2017/2018. Vi märker redan nu att det är färre ungdomar som söker jobb i Sälen, inte alls lika många som vi hade för två år sedan. Och det verkar inte som vi är ensamma om lite ansökningar.

Men i år är det extremt lätt att sticka ut och det är genom ett välutformat cv OCH personligt brev. För många verkar tro att det räcker med det ena eller det andra. Vissa skiter i allt och skriver bara några få ynka rader. För att visa att du VERKLIGEN vill ha jobbet så krävs ju lite mer än ett mail med ” Hej här är jag, jag är så här. ” Då krävs en ansträngning, något som alla verkar ta genvägen ifrån.

En bra ansökan är ett snyggt Cv och det viktigaste är ett personligt brev som är utformat efter det jobb du söker. Det visar att du faktiskt lagt den tiden på att söka just det här jobbet. Jag har nyligen mottagit en ansökan där hon skickat samma personliga brev till oss som till ett agentföretag. Alltså stämde inte hennes ”förväntningar” som hon skrivit ner med vad vi har att erbjuda (Undertext: Hon har skickat ett personligt brev som är grymt om vi sökte modeagenter), antingen är det ett misstag och att man skickat fel (För givetvis måste man söka massor med jobb om man är arbetslös, jag om någon förstår det) eller så vill hon faktiskt inte ha jobbet utan använde vår verksamhet som en aktivitet för att få rätt till pengar från a-kassan.

Så är man genuint intresserad av ett jobb så är det viktigt att inte glömma något i sin ansökan, för just nu är det alldeles för mycket folk som söker för att arbetsförmedlingen ”tvingat” dom. OCH då måste man sticka ut från alla dom som skiter i jobbet. Tills jag hade ett bra Cv men mycket jobb så skrev jag med praktik platser och skickade med mitt betyg. Något som inte verkar finnas längre, varför? Jag har ingen aning. Har du ingen arbetslivserfarenhet alls? Då krävs det en större ansträngning i ditt personliga brev för att visa vem du är, eller varför inte besöka platsen du vill ha jobb på.

Så summa av kardemumman:

  1. Cv
  2. Personligt brev
  3. Önskvärt en bild för att knyta ihop säcken
  4. Stick ut från mängden (skriv något oväntat)

Med bild krävs inte att du ska vara råsnygg, utan det är mer för att som jag skriver knyta ihop säcken och se vem du är som människa. Sedan så kan ju ditt utseende spela roll beroende på vad du söker för tjänst, absolut. Men det behöver inte vara därför man önskar det :)

 

Lycka till med att söka jobb!
(P.s Tro på dig själv! d.s)

 

Några år i sportbranschen 

Efter några år i sportbranschen så äger man ju alldeles för mycket jackor. Så jag ska nog ta tag i min garderob någon dag, det är dags att sålla ut jackor som man aldrig mer kommer använda. Men varför är det så svårt att lämna materiella ting som har någon form av historia? Kan man inte istället bara spara på historien och inte jackan. Jag ska försöka ta mig i kragen och sätta fart.
Frågan är ju nu vart man ska sälja produkterna? Tips mottages! 

Terapi

Att få umgås med hunden är verkligen terapi för själen. 

Imorgon börjar allvaret igen, känns som jag varit ledig i evigheter men i själva verket så jobbade man ju i måndags, även fast det var utbildning. Vi var ju borta från kl 9.00 på morgonen liksom. 

Men energidepån är påfylld av kärlek från hunden och solsken på promenaden. Så nu orkar man hitta motivationen till det andra. 

Förresten, vem älskar inte hösten och alla dess färger? 

Ibland måste man tacka för sig


Jag hoppas någonstans att alla människor stannar till och säger ifrån om dom blir behandlade som skit. Ingen människa förtjänar det, absolut inte! Men många gånger är det lättare sagt än gjort, men det är ingen annan som kommer försvara dig och dina åsikter. 

Så tacka för dig och lämna det negativa bakom dig.

Uppgång igen?

Äntligen dök det upp något lite mer positivt som lyfte upp mitt humör en aning, sedan ska vi inte ropa hej förrän vi hoppat över bäcken men det känns iallafall lite lättare alltihopa.

 

Sedan kan jag väl erkänna att jag har mens den här veckan och kanske är jag lite extra känslig pga detta, men finns de saker som tynger ner ens liv så gör det. Man måste nog försöka bryta sig ifrån det mönstret och hitta något som ger en glädje igen.

För med risk att låta egoistisk så är ju mitt välmående viktigast för mig, och det är bara jag som kan förändra mitt liv. Ingen annan.

Man får inte glömma bort sig själv.


Något alla måste inse är att DU är den viktigaste och ens välmående är trotsallt något som man måste proritera mer än något annat. 

Men varför är det så svårt i praktiken? Att man glömmer bort mitt i allt vem man är och att äta. Matvanorna är värdelösa, dåliga beslut och vitaminfattig mat. Man äter för att överleva. 

Livet är en bergodalbana säger dom flesta, men är inte det något som ska vara roligt att åka med i? Jag längtar efter den kittlande känslan i magen som man känner när man åker ner för en höghöjd i snabb fart, för just nu tar inte den här bergodalbanan den bästa loopen. 

Men snart har den här jobbiga känslan i kroppen tagit slut och jag kan återigen finna lusten att äta, glädjen att vara jag. Men idag mår jag inte så bra, och alla har vi någon gång varit där. Det handlar bara om att kriga sig upp igen, för jag har det inte värre än någon annan. I själva verket har jag det ganska bra egentligen. Men jag har också rätt att vara ledsen, det har vi alla. 

Trött

Ibland funderar jag på hur varningstecknen för utmattningssyndrom känns, jag tror ju absolut inte att jag är där. Men jag vill inte heller någonsin hamna där, för vad jag förstått så är det oerhört svårt att ta sig därifrån och att man måste lyssna på kroppen.

Ni som drabbats av detta, märkte ni av det och lyssnade inte på hur kroppen skrek sakta ner? Eller kommer det som ett brev på posten?