By Lindie

Nära till gråt

Jag kan kolla på ett klipp på youtube och fälla tårar, känner mig alldeles för känslig för mitt egna bästa.

Finns ingen som orkar lyssna på allt jag behöver få ur mig, man märker att man pratar med folk och dom gör allt för att byta samtalsämne eller så lyssnar dom inte ens utan mitt i meningen så säger dom att dom måste avsluta samtalet. Trots att det är just i den sekunden jag behöver bli hörd.

När det händer, då kapslar man allt längre in i hjärtat och tillslut går man nog sönder.

Glöm inte bort att lyssna på dina nära och kära, och fråga ingen om hur dom mår – om du inte orkar lyssna på det dåliga. För det gör ännu ondare att bli avvisad när man behöver någon som mest. Fråga hellre inte alls.

Trött

Jag brukar vara en person som studsar upp ur sängen, pigg o glad.

Jag vaknar fortfarande före klockan men jag har svårt att motivera mig att kliva upp. Känner egentligen inte för att resa mig upp. Men givetvis gör jag det varje morgon. Men jag kan erkänna att jag är livrädd för dagen då den delen av hjärnan vinner och jag kommer ligga kvar här.

Jag längtar redan till april, till att man kan pusta ut. Det är ju bara november-april vi ska gå igenom först. Tiden går ju iallafall fort, för fort!

Ensam kvar

Jaha.

Då har Jonas sagt upp sig från vårt jobb, unnar honom verkligen att få göra något annat men kvar lämnas jag med allt vad det innebär.

Rekryteringen kommer jag själv att ha hand om, kommer sakna någon att bolla tankarna med. Jag hoppas verkligen att hans ersättare kommer kunna fylla iallafall hälften av hans skor.

Kommer verkligen sakna att jobba med min bästa vän och kärlek. Vi har varit ett bra team.

Det kommer bli svårt att slå, men man får gå vidare och inte blicka bakåt.

Vet du någon som vill jobba som ansvarig för skiduthyrningen? Och som samtidigt har erfarenheten som krävs. Tipsa h*n om detta jobb!

Bedöva ensamheten med arbete

Tänk att det finns över 10 miljoner i Sverige, och ändå är vi så många som känner oss ensamma. Jag är en ensamvarg som trivs i min ensamhet, men ibland vaknar en riktig känsla och även jag känner mig ensam. Väldigt ensam.

Det är ofta när jag scrollar på sociala medier och ser tjejgäng som hänger ihop och har deras bästa tid i livet. Dom har varandra, dom skrattar och njuter av livet. Det är då ensamheten kastar sig som en klump i magen.

Och då tar jag till ännu mera arbete. Det bedövar ensamheten.

Känns verkligen orättvist att alla mina vänner flytt ifrån Sälen och flyttat till olika delar i Sverige. Även om man önskar att man ska ses ofta, så får man olika liv och rutiner. Att vara vuxen är inte det lättaste.

Men missförstå mig inte. Jag är tacksam för min lilla familj. Att jag alltid har en hund tätt vid min sida samt en sambo. Dock är han inte hemma med mig idag, därför smyger sig grubbleriet på lite extra.

Men det är väl så vi fiskar funkar?

Spegel spegel på väggen där

Vågen.

Jag trodde inte att det skulle kunna sätta sig psykiskt. Jag har nått min målvikt. Utan att göra ett skit.

Tittar jag på den här bilden så ser jag att jag har blivit smal. Men .. en vecka senare så tycker jag att de känns som jag blivit större. Jag fattar att det inte är så. Men djävulen på mina axlar säger att jag måste tänka på vad jag äter, passa dig..

Hur kan ena hjärnhalvan säga att man behöver gå ner mer? När man egentligen är tillfreds? Fattar inte..

Drömmar

Jag har stora drömmar och visioner.

För två dagar sen så ramlade en dröm i mitt knä, något som var oerhört glädjande men det gav även mycket tårar och beslutsångest. Jag kanske kommer ångra mig att jag tackade nej till en dröm, men ibland måste man vara realistisk.

Är det meningen att jag ska följa en av mina drömmar, så dyker dom upp igen – kanske mycket större än tidigare.

Jag har glömt bort att skriva av mig. Glömt bort alltihopa igen. Troligen så läser ingen detta iallafall och det gör egentligen ingenting. För jag skriver för min skull.

Något jag måste jobba på är att tänka mer på mig själv och sätta mig i största rummet. Jag låter alla andra få det dom vill ha, men glömmer bort vad jag vill. Så de är mitt sommarlöfte. Mer ledigt med familj o vänner, vi får se hur de går. Det ser inte ljust ut! Förlåt mina vänner, om ni ens finns kvar i mitt liv? Familjen finns ju där oavsett, men relationer måste man jobba på. Och jag har inte jobbat på relationer utan på mitt jobb.

Förlåt.

Tystnad

Ibland undrar man om det är värt det?

Tystnaden från mig har varit lång, kanske för att jag inte ens har tid att leva ett normalt Svenssonliv. Jag spenderar mer tid innanför jobbets väggar än i mitt hus. Städning finns det ingen ork för, inte heller att ta hand om en själv.

Idag är jag ledig. Efter jobb i 10 dagar, jag är redan uppe i mer än full tid. Och då är det minst 50 timmar kvar att arbeta.

Det blir en hel del pengar iallafall. Det gillar vi. Då får man lov och unna sig saker. Det är viktigt att ge sig själv bekräftelse att man förtjänar något fint.

Men just nu längtar jag bara efter våren, sol och värme. Takdropp o fågelkvitter. Fantastiskt mysigt.