Ensam kvar

Jaha.

Då har Jonas sagt upp sig från vårt jobb, unnar honom verkligen att få göra något annat men kvar lämnas jag med allt vad det innebär.

Rekryteringen kommer jag själv att ha hand om, kommer sakna någon att bolla tankarna med. Jag hoppas verkligen att hans ersättare kommer kunna fylla iallafall hälften av hans skor.

Kommer verkligen sakna att jobba med min bästa vän och kärlek. Vi har varit ett bra team.

Det kommer bli svårt att slå, men man får gå vidare och inte blicka bakåt.

Vet du någon som vill jobba som ansvarig för skiduthyrningen? Och som samtidigt har erfarenheten som krävs. Tipsa h*n om detta jobb!

Bedöva ensamheten med arbete

Tänk att det finns över 10 miljoner i Sverige, och ändå är vi så många som känner oss ensamma. Jag är en ensamvarg som trivs i min ensamhet, men ibland vaknar en riktig känsla och även jag känner mig ensam. Väldigt ensam.

Det är ofta när jag scrollar på sociala medier och ser tjejgäng som hänger ihop och har deras bästa tid i livet. Dom har varandra, dom skrattar och njuter av livet. Det är då ensamheten kastar sig som en klump i magen.

Och då tar jag till ännu mera arbete. Det bedövar ensamheten.

Känns verkligen orättvist att alla mina vänner flytt ifrån Sälen och flyttat till olika delar i Sverige. Även om man önskar att man ska ses ofta, så får man olika liv och rutiner. Att vara vuxen är inte det lättaste.

Men missförstå mig inte. Jag är tacksam för min lilla familj. Att jag alltid har en hund tätt vid min sida samt en sambo. Dock är han inte hemma med mig idag, därför smyger sig grubbleriet på lite extra.

Men det är väl så vi fiskar funkar?

Spegel spegel på väggen där

Vågen.

Jag trodde inte att det skulle kunna sätta sig psykiskt. Jag har nått min målvikt. Utan att göra ett skit.

Tittar jag på den här bilden så ser jag att jag har blivit smal. Men .. en vecka senare så tycker jag att de känns som jag blivit större. Jag fattar att det inte är så. Men djävulen på mina axlar säger att jag måste tänka på vad jag äter, passa dig..

Hur kan ena hjärnhalvan säga att man behöver gå ner mer? När man egentligen är tillfreds? Fattar inte..

Drömmar

Jag har stora drömmar och visioner.

För två dagar sen så ramlade en dröm i mitt knä, något som var oerhört glädjande men det gav även mycket tårar och beslutsångest. Jag kanske kommer ångra mig att jag tackade nej till en dröm, men ibland måste man vara realistisk.

Är det meningen att jag ska följa en av mina drömmar, så dyker dom upp igen – kanske mycket större än tidigare.

Jag har glömt bort att skriva av mig. Glömt bort alltihopa igen. Troligen så läser ingen detta iallafall och det gör egentligen ingenting. För jag skriver för min skull.

Något jag måste jobba på är att tänka mer på mig själv och sätta mig i största rummet. Jag låter alla andra få det dom vill ha, men glömmer bort vad jag vill. Så de är mitt sommarlöfte. Mer ledigt med familj o vänner, vi får se hur de går. Det ser inte ljust ut! Förlåt mina vänner, om ni ens finns kvar i mitt liv? Familjen finns ju där oavsett, men relationer måste man jobba på. Och jag har inte jobbat på relationer utan på mitt jobb.

Förlåt.

Tystnad

Ibland undrar man om det är värt det?

Tystnaden från mig har varit lång, kanske för att jag inte ens har tid att leva ett normalt Svenssonliv. Jag spenderar mer tid innanför jobbets väggar än i mitt hus. Städning finns det ingen ork för, inte heller att ta hand om en själv.

Idag är jag ledig. Efter jobb i 10 dagar, jag är redan uppe i mer än full tid. Och då är det minst 50 timmar kvar att arbeta.

Det blir en hel del pengar iallafall. Det gillar vi. Då får man lov och unna sig saker. Det är viktigt att ge sig själv bekräftelse att man förtjänar något fint.

Men just nu längtar jag bara efter våren, sol och värme. Takdropp o fågelkvitter. Fantastiskt mysigt.

Nykär

 

Jag trodde det var omöjligt att känna sig nykär i någon man varit tillsammans med i 7 år. Men tydligen inte. Hans resande i maj gjorde susen tror jag.

 

Det är inte pirrande fjärilar, dom tror jag man mest har för man är osäker på varandra, och jag känner mig absolut inte osäker på vår relation. Jag kan titta på honom och bara vilja pussa sönder honom.

 

Han är de bästa även om han inte vill gifta sig 😛

10 år

För 10 år sedan tog jag studenten, jag trodde nog att man skulle gå på en återträff med gamla klassen men jag förstod att ingen av oss är den som vill ta tag i det. Tråkig så klart men vi var ingen tajt klass.

För 10 år sen visste jag att jag inte skulle jobba inom hotell och restaurang. Jag jobbade några år inom reception men de tillfredsställde inte mig och jag är idag så jävla glad att jag driver en verksamhet med min sambo.

Jag ångrar inte att jag gick dom tre åren men skulle jag med facit i hand kunna ändra mina år så skulle jag ha valt ekonomi. Då hade jag haft en möjlighet och en push i att starta eget. Men det är inget som säger att jag inte kan göra det utan dom tre åren.

Man ska nog aldrig ångra det man gjort. Jag är glad för dom tre åren på hotell o restaurang. Jag blev en mer social och framåt person, jag fick lära mig bra grunder i köket som jag har användning av hela mitt liv.

Tack För livet.

Alexander Pärleros

Jag skrollade på instagram och lyckades se ett inlägg från ”Pärlan” där han berättar att 75% hatar sina jobb och 10% skulle medvetet förstöra för sin arbetsgivare. Det är sjuka siffror.

Varför byter inte alla dom 75% jobb med varandra? Uppenbarligen är dom ju på helt fel plats, är det bristen på Tillsvidare tjänster som gör att människor stannar kvar i ett ekorrhjul som dom avskyr? och de 10% som faktiskt vill förstöra för sin arbetsgivare: vad är dom för jävla människor? Hade det blivit bättre om dom bytte arbetsplats eller är dom avundsjuka på någon annan persons framgång? Vad beror det på?

Jag har ingen aning om vart han fått dessa siffror ifrån, men jag vill verkligen få tag på hans bok. Gärna i ljudboksform. Men oavsett så tror jag det skulle vara riktigt nyttig!

Det fick mig att tänka till…