Man får inte glömma bort sig själv.


Något alla måste inse är att DU är den viktigaste och ens välmående är trotsallt något som man måste proritera mer än något annat. 

Men varför är det så svårt i praktiken? Att man glömmer bort mitt i allt vem man är och att äta. Matvanorna är värdelösa, dåliga beslut och vitaminfattig mat. Man äter för att överleva. 

Livet är en bergodalbana säger dom flesta, men är inte det något som ska vara roligt att åka med i? Jag längtar efter den kittlande känslan i magen som man känner när man åker ner för en höghöjd i snabb fart, för just nu tar inte den här bergodalbanan den bästa loopen. 

Men snart har den här jobbiga känslan i kroppen tagit slut och jag kan återigen finna lusten att äta, glädjen att vara jag. Men idag mår jag inte så bra, och alla har vi någon gång varit där. Det handlar bara om att kriga sig upp igen, för jag har det inte värre än någon annan. I själva verket har jag det ganska bra egentligen. Men jag har också rätt att vara ledsen, det har vi alla. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *