Höstens nyheter!

leopardleop vitskjortaleopard rödleopard

 

Som ni vet älskar ju jag leopard oerhört mycket. Men oavsett om det är modernt eller ej så gillar jag de.

MEN! Nu som av en händelse är leopard tillbaka, vilket jag tycker givetvis är fantastiskt!

Dom här tre skjortorna hittar du hos mig på Vasacenter, kostar 350kr.

Den här hunden ger mig lycka

Tänk att den här hunden följer mig vart jag än går. Inatt hade jag svårt att sova, somnade i en minut och vaknade och var vaken i en timme till och så höll det på fram till fyra när jag gav upp. Gick ner och åt lite frukost och satt på tvn, ner kommer min käraste hund. Inte ska matte behöva vara ensam, en underbar terapihund. 

Så glad att han är min hund, min bästa vän och bäbis. Med honom är jag aldrig ensam. 

Att blogga kanske kan vara terapi?

Är det inte meningen att jag ska vara lycklig, och känna att livet är fantastiskt?

Jo egentligen är det väl det, och någonstans långt där inne så är jag lycklig och är tacksam för livet. Men ibland rasar ens värld, helt utan en verklig anledning. Kanske är det vi med svagt psyke? Eller så är det vi som går och bär på alldeles för mycket bekymmer på insidan?

Just nu känns livet meningslöst, jag har kommit i en riktig tung grop som är svår att klättra ur för den är alldeles för djup. Kanske behöver jag en ordentlig semester, långt ifrån Sveriges gränser? Eller så vet jag inte vad det är som krävs för att jag ska känna mig fjäderlätt igen?

Många har svårt att acceptera att en människa som har allt, kan känna sig så som jag gör just nu och jag tycker själv någonstans att det är väldigt konstigt att jag känner mig som en apatisk människa.

I flera kvällar…ja nu kommer ärligheten fram ….

I flera kvällar så har jag gråtit, inte hysteriskt. Men lite tyst för att ingen ska höra. Nu i skrivandes stund får jag titta bort och tänka på något annat för att inte börja gråta igen.
Den här känslan av att finnas till (trots att man känner sig osynlig), men att inte räcker till är en oerhört smärtsam känsla. Den börjar äta upp mig inifrån. Jag har ständigt dåligt samvete för jag inte hinner träffa alla syskonbarn, familjemedlemmar och vänner.

Ord som ekar i min hjärna är att man ska ”ta vara på varandra för sen kan det vara försent”. Men jag hinner knappt ta hand om mig själv.

Hur får vuxna ihop sina liv?

Så om någon av er som går under någon av de här kategorierna läser det här: Jag ber er. Snälla ge mig inte dåligt samvete mer för jag inte hinner träffa er. Ni har lika långt till mig som jag har till er. Allt handlar om att ge och ta. Och jag vet att jag inte ger så mycket, men de flesta vet också varför.

Förhoppningsvis, så mår jag snart bra igen.
För egentligen är jag ju en glad människa, men just nu mår jag inte så bra. Kort och gott så ligger det till. Tack för ordet.

 

En vecka 

Nu är det en vecka sen vi såg Håkan Hellström, jag har jobbat en vecka. Självklart är det fantastiskt att vara tillbaka men det hade varit skönt att ha semester som alla andra 4-5 veckor. Lyxigt! Men jag får vara glad för 1 hel vecka och sedan 5 dagar veckan efter. Men dessa veckor har varit fantastiska på många sätt o vis. 
Dock möttes jag av något negativt direkt på måndagen, helt förståligt men det betyder att jag kommer jobba mer än jag tänkt. Min planerade helg i Sthlm är avbokad och jag missar årets fest. Men det finns värre saker som händer i världen så jag gråter inga tårar för det! 

Hoppas jag har något mysigt att se fram emot i höst, frågan är bara vad det skulle kunna vara. Tips!? 

Semester

Nu är semesterveckan över och två dagar jobb väntar. Ska sedan få 5 dagar semester till, vilket ska bli skönt. Dessvärre verkar inte vädret ska vara på min sida nästa vecka men det är som det är. Mer shopping och mindre bubbel i solen bara :) 

Stå upp för den du är

Oavsett vem du är eller vart du vill komma så ska man stå upp för den man är. 
Folk är så extremt fördömmande, och tittar bara på alla andras fel o brister! Jag förstår inte hur man orkar poängtera hur smutsigt det är i hörnet hemma hos dig eller hur korkade dina åsikter är. 

Antingen tycker man om en person precis som den är, eller så säger man inte något alls. 

Har man ingenting snällt o säga: säg ingenting alls. Jag kommer aldrig tvinga någon att tycka om mig, helt ärligt så skiter jag i. Tyck vad du vill, men håll käften om du bara sitter på saker som gör att du sårar andra människor. Vad vinner man på att vara elak? Att slå på folks svaga sidor? Varför? 
Kan inte människor bara vara snälla? Försök iallafall. 

Borde sova

Imorgon bitti åker jag och Jonas till Borlänge för att se min storebror säga ja till sin Marhia. 

Bara för 10 dagar sedan fick jag äran att vara vittne när min lillasyster gifte sig med sin Christoffer. Vad fan hände här? 

Två från samma familj gifter sig under samma månad, roligt. Och om två månader föder lillasyster sitt första barn. Hon kommer bli en fantastisk mamma, det vet jag. 

Men tillbaka till imorgon och idag. Jag borde sova, men det är så svårt att somna när det inte mörknar förrän vid typ 1-2.. men inte klagar jag :) 
Hoppas klänningen jag köpt passar, den gjorde det för en månad sen. Men man vet aldrig. Nervöst. 
Lägger ner telefonen och försöker blunda iallafall. 

Tiden

Tänk om man hade tid till allt man ville göra och till alla man ville träffa. Men det är omöjligt som människa att vara ledig samtidigt som någon annan. Tyvärr.

Sommarens planer är att jag ska ha två veckor ledigt iallafall. V29-v30. Jag hoppas verkligen jag kan få det. Det vore guld :) allt beror på om Jonas/Calle/Sandra kan ta något pass så slipper jag jobba. 

Planer framöver: 

29/5 säljmöte med ONLY+Vero Moda Falun

1/6 Möte med banken, värdera om huset och lägga om lån

9/6 Serva bilen – Byta bil? 

17/6 Bröllop

Hyllar vi deltidsbrandmännen?

Tanken slog mig precis när tre brandbilar åkte förbi mig och min hund med blåljusen på.

Hyllar vi våra deltidsbrandmän i länet?

Dom säger upp sina liv minst en vecka i månaden, dom kan inte göra vad dom vill den veckan för väldigt lite pengar. Borde vi inte visa uppskattning att dom låser sig till att vara så nära stationen som möjligt under sina jourdagar? Ingen arbetsplats förutom denna kräver att personalen ska finnas tillgänglig 24/7 och inom max 5-10 minuter bort (självklart finns det fler yrken inom vården som kanske kräver detta).

Jag uppskattar alla brandmän som vill finnas där för oss, som krigar med träning och att hålla sig i fysisk form för att kunna rädda våra hus, medmänniskor eller djur. Dom är konstant på helspänn för att det ska plinga till i deras jourdosa, jag skulle nog inte klara av det psykiskt att aldrig kunna slappna av helt.

Tack världens bästa brandmän!